En serie enheter som används för att ändra eller bibehålla en bils kör- eller backriktning kallas ett styrsystem. Bilstyrsystemets funktion är att styra bilens riktning efter förarens önskemål. Bilens styrsystem är mycket viktigt för bilens säkerhet, så delarna i bilens styrsystem kallas säkerhetsdelar. Bilstyrningssystem och bromssystem är två system som måste uppmärksammas för bilsäkerhet.
Konstruktionsprincip
Bilstyrningssystem är indelade i två kategorier: mekaniska styrsystem och servostyrningssystem.
Bilstyrningssystem är indelade i två kategorier: mekaniska styrsystem och servostyrningssystem.
Mekaniskt styrsystem
Det mekaniska styrsystemet använder förarens fysiska styrka som styrenergikälla, och alla kraftöverföringsdelar är mekaniska. Det mekaniska styrsystemet består av tre delar: styrmekanism, styrväxel och styrväxelmekanism.
När bilen svänger applicerar föraren ett vridmoment på ratten 1. Vridmomentet matas in till styrväxeln 5 genom styraxeln 2, styrkardanknuten 3 och styrtransmissionsaxeln 4. Vridmomentet förstärks av styrningen växeln och den inbromsade rörelsen överförs till styrvipparmen 6 och överförs sedan till styrspindeln 8 fäst på den vänstra styrspindeln 9 genom den raka styrstången 7, så att den vänstra styrspindeln och den vänstra knogen stöds av den överförs Ratten böjs. För att få den högra styrspindeln 13 och den högra ratten som stöds av den att böjas på motsvarande sätt, är en styrtrapets anordnad. Styrtrapetsen är sammansatt av trapetsformade armar 10 och 12 fästa på vänster och höger styrspindel och styrstag 11 vars ändar är förbundna med de trapetsformade armarna som kulgångjärn.
En serie komponenter och delar från ratten till rattens drivaxel hör till styrmekanismen. Serien av komponenter och delar (exklusive styrspindeln) från styrvipparmen till styrtrapetsen tillhör alla styrtransmissionsmekanismen.
Det mekaniska styrsystemet använder förarens fysiska styrka som styrenergikälla, och alla kraftöverföringsdelar är mekaniska. Det mekaniska styrsystemet består av tre delar: styrmekanism, styrväxel och styrväxelmekanism.
När bilen svänger applicerar föraren ett vridmoment på ratten 1. Vridmomentet matas in till styrväxeln 5 genom styraxeln 2, styrkardanknuten 3 och styrtransmissionsaxeln 4. Vridmomentet förstärks av styrningen växeln och den inbromsade rörelsen överförs till styrvipparmen 6 och överförs sedan till styrspindeln 8 fäst på den vänstra styrspindeln 9 genom den raka styrstången 7, så att den vänstra styrspindeln och den vänstra knogen stöds av den överförs Ratten böjs. För att få den högra styrspindeln 13 och den högra ratten som stöds av den att böjas på motsvarande sätt, är en styrtrapets anordnad. Styrtrapetsen är sammansatt av trapetsformade armar 10 och 12 fästa på vänster och höger styrspindel och styrstag 11 vars ändar är förbundna med de trapetsformade armarna som kulgångjärn.
En serie komponenter och delar från ratten till rattens drivaxel hör till styrmekanismen. Serien av komponenter och delar (exklusive styrspindeln) från styrvipparmen till styrtrapetsen tillhör alla styrtransmissionsmekanismen.
Servostyrningssystem
Servostyrningssystemet är ett styrsystem som använder både förarens fysiska styrka och motorkraft som styrenergi. Under normala förhållanden tillhandahålls endast en liten del av den energi som krävs för fordonsstyrning av föraren, och det mesta tillhandahålls av motorn genom servostyrningsanordningen. När servostyrningsanordningen går sönder bör dock föraren i allmänhet självständigt ta på sig fordonets styruppgift. Därför bildas servostyrningssystemet genom att lägga till en servostyrningsanordning till det mekaniska styrsystemet.
För tunga fordon med en maximal totalvikt på mer än 50 ton, när servostyrningsanordningen slutar fungera, är kraften som föraren anbringar på styrspindeln genom det mekaniska transmissionssystemet långt otillräcklig för att avleda ratten för att uppnå styrning. Därför bör servostyrningsanordningen för denna typ av bil vara särskilt tillförlitlig.
Servostyrningssystemet är ett styrsystem som använder både förarens fysiska styrka och motorkraft som styrenergi. Under normala förhållanden tillhandahålls endast en liten del av den energi som krävs för fordonsstyrning av föraren, och det mesta tillhandahålls av motorn genom servostyrningsanordningen. När servostyrningsanordningen går sönder bör dock föraren i allmänhet självständigt ta på sig fordonets styruppgift. Därför bildas servostyrningssystemet genom att lägga till en servostyrningsanordning till det mekaniska styrsystemet.
För tunga fordon med en maximal totalvikt på mer än 50 ton, när servostyrningsanordningen slutar fungera, är kraften som föraren anbringar på styrspindeln genom det mekaniska transmissionssystemet långt otillräcklig för att avleda ratten för att uppnå styrning. Därför bör servostyrningsanordningen för denna typ av bil vara särskilt tillförlitlig.
Figur 2 är ett schematiskt diagram över sammansättningen av ett hydrauliskt servostyrningssystem och rörledningslayouten för den hydrauliska servostyrningsanordningen. De komponenter som hör till servostyrningsanordningen är: styroljetank 9, styroljepump 10, styrventil 5 och styrkraftcylinder 12. När föraren vrider ratten 1 moturs (vänsterstyrning) driver styrvipparmen 7 styrstången 6 för att röra sig framåt. Dragkraften hos den raka dragstången verkar på styrledarmen 4 och överförs till den trapetsformade armen 3 och den styrande dragstången 11 i sin tur för att flytta den åt höger. Samtidigt driver den raka styrstången även spolventilen i styrstyrventilen 5, så att den högra håligheten i styrkraftcylindern 12 är ansluten till styroljetanken med noll vätskeyttryck. Oljepumpens 10 högtrycksolja kommer in i styrkraftcylinderns vänstra hålighet, så den åt höger vända hydrauliska kraften på styrkraftcylinderns kolv appliceras på dragstången 11 via tryckstången, som också förflyttar den till den rätta. På så sätt kan ett litet vridmoment som appliceras på ratten av föraren övervinna det vridmoment för styrmotståndet som verkar på ratten vid marken.